Vänsterpartiet har synat fällan

Medier missar nu vad som ligger bakom Vänsterpartiets stöd till Andreas Norlén.

Det här handlar inte om att V utmanar Socialdemokraterna. Det handlar om att V har synat spelet och gör det enda drag som kan rädda partiet självt från den uppenbara fälla som väntar.

På valnatten stod Magdalena Andersson där med 176 mandat bakom sin sida mot Tidösidans 173. Några dagar senare fick hon också sonderingsuppdraget av Andreas Norlén.

Men 176 mandat är inte samma sak som 176 mandat som kan enas om en regering kring henne.

Och exakt här blir talmannen plötsligt dramatiskt mycket viktigare än klubban på podiet.

Talmannens avgörande roll

Talmannen bestämmer vilka statsministerförslag som läggs fram och i vilken ordning. Riksdagen kan säga nej fyra gånger. Faller även det fjärde förslaget avbryts processen och Sverige kastas in i extra val.

Ingen vill vara partiet vars nej orsakar extra val, eftersom väljarna riskerar att straffa det partiet.

V har nu synat den fällan i förväg. De tänker inte låta sig placeras sist i kön och tvingas välja mellan att bli Socialdemokraternas eviga dörrmatta eller straffas av väljarna och riskera partiets framtid.

V vet att det är precis där S skulle sätta dem. Därför tänker de se till att den platsen i stället tillfaller Centerpartiet.

Med Norlén som talman blir det sannolikt C som får det sista avgörandet. Utan Norlén blir det med säkerhet V.

Nu kastar Magdalena Andersson taktiskt in handduken innan det ens gått till omröstning. Om hon hade gått vidare som första hade Ulf Kristersson kunnat bli det sista förslaget. Nu kan Magdalena i stället själv hamna sist – och då är det Vänsterpartiet igen som riskerar att kastas under bussen.

Ett självförsvar, inte en kärleksförklaring eller ens knäpp på näsan

Norlénhistorien handlar alltså väldigt lite om att V plötsligt blivit förtjust i en moderat talman eller vill maktpositionera sig mot S.

Alla vill prata om ett Vänsterparti som utmanar Socialdemokraterna. Men V har synat taktiken och räddar nu helt enkelt sig själva.

Och S är nu förtvivlade över det.