Supertramp, radioaktivism och min hjärnas omkoppling 1979
Jag var 16 år när The Logical Song slog ner i mitt sinne som en blixt och knöt om min hjärna till den jag är i dag.
Redan då hade jag börjat förstå att vi lever i en chimär av trygghet – en värld där staten dikterar vad vi ska tro och tänka, och där de flesta finner sig i det.
”Sensible, logical, responsible, practical.”
Men jag köpte det aldrig rakt av.
Mitt radiointresse hade redan dragit mig bortom Sveriges gränser. Jag bar hem gamla rörradior, drog kilometervis med koppartråd runt huset i Hylstorp och lyssnade på Radio Luxemburg, BBC och lilla Radio Riga – en röst med ett budskap gömt mellan raderna.
Jag ringde dem och fick höra sanningen om hur Ryssland försökte störsända deras signal.
Bakom bruset och interferensen hörde jag friheten ropa.
Fri radio
Det fascinerade mig lika mycket som det störde mig att Sverige höll fast vid sitt statliga radiomonopol – en kontrollerad medievärld där makten skulle granskas, men i stället ägde granskningen själv.
Kalla kriget rasade. I Storbritannien hade Margaret Thatcher just tillträtt och skakat om världen, men i Sverige var allt sig likt. Socialismen var norm och oppositionen en viskning.
Jag blev radiopirat. En aktivist för fri radio.
Om något var fel skulle det exponeras. Genom att bryta reglerna hoppades jag att fler skulle förstå att världen kunde förändras – om någon bara vågade ifrågasätta.
”Then they showed me a world where I could be so dependable, clinical, intellectual, cynical …”
Och när jag ifrågasatte?
”Well, what would you say when we call you radical, liberal, fanatical, criminal?”
Det fanns bara ett parti som vågade utmana monopolet – dåvarande Folkpartiet, nuvarande Liberalerna. Speciellt i Helsingborg var det de som stod upp för friheten.
Jag engagerade mig, blev ordförande i ungdomsförbundet och senare stationschef för Radio Öresund – en ganska rebellisk station, såklart.
Vi ändrade den dåvarande radiolagen. Men det är en annan historia.
En egen logik
Jag hörde The Logical Song för första gången på Radio Luxemburgs mellanvåg, där DJ Rob Jones var min förebild.
Då, som nu, kände jag mig som ynglingen i låten. Oskuldsfull och lycklig – tills verkligheten slog till.
Skolan gömde socialismens svagheter och de mörka sidorna av Sveriges historia. Behandlingen av Norge och Baltikum under och efter kriget var en sådan fråga.
De svar jag fick var politiskt korrekta – men inte logiska.
Jag hade en annan logik i sinnet, men den passade inte in. Det mesta verkade tvärtom ologiskt.
Den här låten har definierat mycket av den Magnus jag är i dag. Musik är fantastisk.
Den här låten är ett mästerverk.
Lyssna gärna. Mycket nöje!
Din kommentar
Vad tänker du?
Skriv gärna en kommentar. Ange det namn du själv vill visa. Kommentaren publiceras direkt.
Läser in kommentarer…