Skolan måste vara organiserad för lärande

I den svenska skoldebatten fastnar vi ofta i frågan om huvudman. Jag tror att vi också måste våga fråga hur verksamheten faktiskt är organiserad för att skapa lärande.

Jag har tre barn. Två har gått vidare till gymnasiet efter friskola och ett går i friskola i dag. Min erfarenhet är att undervisningstiden kan behandlas som en knapp och värdefull resurs: lektionerna är sammanhållna, frånvaro hanteras snabbt och det finns planer när något inte går som tänkt.

När barnen senare mötte kommunal gymnasieskola blev skillnaden i tempo tydlig. Håltimmar och väntan kan innebära att en stor del av skoldagen inte används till lärande. Det är ett problem i systemet, inte ett underbetyg till eleverna.

Det här är min erfarenhet, inte hela sanningen om alla skolor. Men den pekar på en viktig princip: skolans organisation måste vara byggd för kunskap, studiero och elevens tid. Om statistik visar att vissa verksamheter lyckas bättre ska vi ta reda på varför och lära av det – utan att låta ideologiska reflexer stå i vägen.