När Radio Öresund satte staten i schack

Jag är uppväxt med schacklegenderna Bobby Fischer från USA och Boris Spasskij från Sovjetunionen. För oss som växte upp under kalla kriget var schack inte bara ett spel. Det var ett slagfält mellan två världssystem.

När Fischer besegrade Spasskij i Reykjavik 1972 handlade det om betydligt mer än 64 rutor. Sovjet hade dominerat världsschacket i nästan ett kvarts sekel och använde framgångarna som bevis på kommunismens intellektuella överlägsenhet.

När den excentriske amerikanen bröt dominansen blev han en symbol för hela västvärlden. VM-matchen följdes av hundratals miljoner människor och kallades med rätta ”århundradets match”.

Någonstans där väcktes nog mitt eget livslånga intresse för strategiska partier, teknik och att tänka några drag längre än motståndaren.

Radio Öresund som schackparti

Mitt schackbräde blev inte 64 rutor, utan det svenska radio- och tv-monopolet.

Med Radio Öresund började vi sälja reklamtid långt innan det var tillåtet. När Närradionämnden drog in ett sändningstillstånd sände vi genom nästa förening i stället.

Till slut hade vi roterat så många föreningstillstånd att nämndens ordförande ringde mig hemma på helgkvällar för att förhandla. Den administrativa cirkusen höll på att knäcka den egna personalen.

Som slutdrag anmälde vi Närradionämnden för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, med argumentet att staten censurerade yttrandefriheten.

Därefter ökade trycket på en förändrad lagstiftning och några år senare kom privatradiolagen. Radiomonopolet hade fallit och uppdraget var slutfört.

Det var kanske inte Reykjavik 1972, men det kändes ibland som ett ganska underhållande schackparti där en fri och obunden radiostation från Helsingborg lyckades sätta staten i schack.

Det var också den värld jag växte upp i. Jag blev själv närmast oslagbar i schack på högstadiet i Ödåkra och trodde nog ett tag att jag var en Bobby Fischer.

Musikalen Chess

Några år senare, när jag drev Radio Öresund, kom Björn Ulvaeus och Benny Andersson med musikalen Chess.

Låtar som One Night in Bangkok och I Know Him So Well blev världshits, men musikalen handlade egentligen om precis samma sak som Fischer och Spasskij: kalla kriget, stormaktspolitiken, avhopp från öst till väst och hur ett schackparti kunde vara politik lika mycket som sport.

För mig är det fortfarande den epoken som är schack.

Magnus Carlsen och entreprenörskapet

Sedan tappade jag faktiskt schacket lite.

När vi tittade på fotbolls-VM häromdagen sa barnen plötsligt: ”Titta, där är Magnus Carlsen!” Jag tänkte direkt: Vad gör Magnus Carlsson från Alcazar där?

Barnen förklarade att Magnus Carlsen är norrmannen som dominerat schackvärlden i över tio år. Där och då insåg jag, till min egen förtret, att jag hade missat en hel schackera – och säkert förmågan att vinna ett parti över mina barn på samma bräde.

Eftersom jag också är företagare och börsintresserad började jag läsa mer om honom. Det visade sig att han inte bara är ett schackgeni utan också en skicklig entreprenör.

Han byggde upp Play Magnus, ett bolag med schackappar, utbildningar och digitala plattformar, som senare såldes till Chess.com.

Den affären gjorde honom betydligt rikare än prispengarna från turneringarna. På senare år har han dessutom investerat i företag, fastigheter och andra tillgångar.

Det som fick mig att fastna var en artikel om hans investeringar. Trots att hans bolag går lysande har han nästan lämnat börsen och minskat sina börsinnehav från omkring 44 miljoner norska kronor till knappt 5 miljoner. I stället satsar han på onoterade investeringar och fastigheter.

Lite kul ändå. Jag började läsa om världens bäste schackspelare men slutade med att läsa om ännu en entreprenör som verkar tycka att börsen ibland är betydligt svårare än 64 rutor.

Och jag fick en massa fina minnen på köpet.

Hoppas ni får en riktigt fin dag. Och passa gärna på att spela ett parti schack med någon ni tycker om.