
Vid nio års ålder lyssnade jag mycket på radio. Stationer som Radio Riga gjorde mig medveten om det hot stationen kände från Ryssland och den balansgång man var tvungen att följa för att inte bli tystad.
De försökte sprida propaganda samtidigt som de ville undvika att själva tystas.
När jag lyssnade på engelsk, tysk och amerikansk radio och jämförde med svensk radio noterade jag hur SR och SVT, som jag uppfattade det, hade närmat sig vänstern politiskt. Jag reagerade på vad jag ansåg vara fel med statens monopol på radio och tv. Medier borde granska staten, inte vara en del av den.
Vi i Sverige fick enligt min uppfattning en mer vinklad bild än den som andra europeiska stationer erbjöd – med undantag för Albaniens radio.
Från pojkrummet till etern
Vid tolv års ålder startade jag egna radiostationer på mellanvåg, kortvåg och FM. Ambitionen var att sända kvalitativ amerikansk västkustradio och visa hur bra radio kunde låta.
Jag var väl medveten om att straffet kunde vara upp till sex års fängelse om jag hade varit straffmyndig.
Den här aktiviteten ledde senare till att jag startade närradiostationen Studio 99 i Helsingborg och därefter accepterade rollen som stationschef på Radio Öresund.
Mitt engagemang bidrog också till den nya kommersiella radiolagen, efter att jag hade anmält den svenska radiolagen till Europarådet för brott mot mänskliga fri- och rättigheter.
Vad har förändrats?
Sanningen är att mycket fortfarande är alltför likt det som var förr. Det svenska medielandskapet domineras fortfarande i stor utsträckning av statligt finansierad radio och tv.
När statsminister Ulf Kristersson möts av skanderande protester väljer SVT, enligt min bedömning, ibland att inte förklara hela sammanhanget. I stället hamnar fokus på andra politikers reaktioner och på hur statsministern borde ha bemött folkmassan.
Det kan tyckas märkligt. Ännu märkligare är det om en offentlig medieorganisation samtidigt uppfattas ställa sig bakom den ena sidans tolkning utan tillräckligt kritiska frågor.
Jag har också tagit del av Mats Skogkärs diskussion om relationen mellan Socialdemokraterna och Sveriges Television och om hur nyhetsbevakningen kan uppfattas gynna Socialdemokraterna.
SVT, som offentligt finansierad medieorganisation, borde enligt min mening vara särskilt noga med att inte uppfattas som partisk. Nyhetsbevakningen ska tåla granskning från alla håll.
Det var den insikten som fick mig att börja sända som barn. Den är fortfarande lika viktig.
Din kommentar
Vad tänker du?
Skriv gärna en kommentar. Ange det namn du själv vill visa. Kommentaren publiceras direkt.
Läser in kommentarer…