Liberalernas väljarstöd under 27 år

I dag hade jag förmånen att hålla ett seminarium på Café Liberal för våra fantastiska medlemmar. Vi samtalade om hur Liberalernas väljarstöd har utvecklats i takt med partiets politik och de vägval som präglat Sverige under de senaste 27 åren. Jag gick igenom en sammanställning av opinionsmätningar från Ipsos, Sentio, Verian, Novus, Demoskop, Indikator, SCB, Skop, SVT, Infostat, Inizio, TV4 och YouGov, samt ett sammanvägt snitt.

Statistiken visar tydligt hur väljarstödet förändrats över tid och utvecklingen som konsekvens av avgörande politiska beslut.

2002 – språkkrav och en tydlig liberalborgerlig linje

Under Lars Leijonborgs ledarskap gav en tydlig blå ansvarspolitik Liberalerna ett kraftigt uppsving i väljarförtroende. Men partiet möttes också av anklagelser om rasism och fascism – etiketter som oppositionen satte och medierna gav stort utrymme. Till slut vek sig partiet för trycket och förtroendet dalade.

2006 – Alliansen och finanskrisen

Alliansen gav en stabil borgerlig riktning, men finanskrisen satte regeringspartierna under press.

LUF:s intrång i SAPNET får ändå beskrivas som begränsat. Det handlade om SSU-medlemmar som var vänner med LUF-medlemmar. SSU:are avslöjade för LUF att en person med behörig åtkomst, som kallade sig ”Sigge”, använde användarnamnet och lösenordet ”sigge”. Uppgifterna hade läckt ut, och några LUF-medlemmar roade sig med att logga in.

Trots det rapporterade SVT händelsen intensivt som skandalös i flera veckor och gjorde den till en huvudnyhet både före och efter valet 2006.

2014 – Decemberöverenskommelsen, DÖ

DÖ gav Stefan Löfven makten som statsminister och innebar att Alliansen släppte fram den rödgröna regeringen med budget. Det var en vänstergir som gjorde att Liberalerna släppte sin borgerliga profil och stödet rasade med en relativ faktor på 31 procent.

Samtidigt stängdes SD ute från politiskt inflytande. SD växte på grund av detta från omkring 10 procent till över 20 procent. Det visar att utfrysningen som skulle förminska SD ledde till det rakt motsatta, samtidigt som Liberalernas förtroende dök.

2019 – Januariavtalet, JÖK

Samarbetet mellan S, MP, C och L upprepade misstagen från DÖ: ännu en vänstergir och ännu ett steg bort från vår borgerliga grund och våra väljare. Väljarstödet föll med omkring 44 procent relativt och Liberalerna hamnade under riksdagsspärren, där partiet sedan nästan cementerades kvar.

2022 – Tidöavtalet

Ett tydligare borgerligt samarbete lyfte först Liberalernas stöd jämfört med JÖK-perioden. Därefter har vi haft svårt att behålla väljarna, inte minst till följd av interna strider. Särskilt skadligt har det varit när vänsterliberaler öppet kritiserat det egna partiet i Aftonbladet och DN. Samtidigt har mediernas och debattens negativa berättelse om Tidösamarbetet påverkat hur väljare uppfattar politiken.

En återkommande slutsats i seminariet var att en tydlig borgerlig blågul politik byggd på ”frihet under ansvar” är helt avgörande. Väljarna behöver förstå vad partiet står för och vilket resultat politiken ger. Mediernas rapportering påverkar också hur politiken uppfattas: även framgångar riskerar att drunkna om andra aktörer får sätta berättelsen.

En viktig slutsats var att liberalismen inte tvunget är under attack. Problemet är snarare att partiet har förvaltat den på ett sätt som inte varit förankrat i den egna väljarbasen – eller i den liberala grundidén.

När Simona Mohamsson tydligt deklarerade att Liberalerna inte ska göra fler vänstergirar började förtroendet komma tillbaka. Men vändningen hann inte fullt ut märkas i region- och kommunvalen. Med ett tydligare ledarskap och en nystart har Liberalerna goda möjligheter att gå en ljusare framtid till mötes.

Jag avslutade också med en liten cliffhanger: en kommande valanalys av regionvalet, men framför allt av kommunvalet. Den sparar vi till nästa gång – om jag får förmånen att återkomma.

Tack till alla som kom och deltog i samtalet på Café Liberal! 🙏 💙 💙